LisaDeLux

ok.. här kommer jag måste vara gravid listan

1. jag är hungrig
2. jag måste ha choklad och kommer kanske att baka en kladdkaka bara för därför
3. jag har gått upp minst 3 kilo
4. jag är jävligt sur
5. jag vill sova heeeela tiden
6. nämnde jag choklad?

Det är inte lätt att vara jag. Att jag sen äter P-piller och har två jättep-piller som alltid sover i vår säng hör inte hit.

Idag var jag med sys och handlade. När jag hade handlat hela vagnen full och började fundera över om jag behövde köpa blöjor igen slog det mig plötsligt att i min ficka låg telefon, läppklet, nycklar, 2 gamla kvitton och 50öre. Dvs inga pengar för de låg hemma. Bra verkligen jättebra. Såg för mitt inre öga hur jag lämnar den fulla kundvagnen och lubbar ut, kastar mig över kassorna i något som liknar ett svanhopp och aldrig mer vågar gå tillbaka till billighetsaffären..och hur ska det då gå?
Tur som jag har så var systerysterlillstrumpa med och kunde casha upp spanks!

Frejkorv är sjuk igen. Feber. stackars liten.

Lite vårfröjd kanske kan pigga upp?

Onsdag igår och brudkväll i vanlig ordning. Denna gången ägde den rum hemma hos Marie som kvällen till ära var gräsänka. Själv hade jag lämnat lilltösen hemma. Det blev kalas! En helmysig kväll, alla var glada och skojsliga, brudarna drack vin, vi ratade skit och höll sams. Var jätteglad när jag åkte därifrån. Var tom glad när jag kom hem, trots att både Lill och Minilill låg i vår säng och skrek och det var ett herrans liv.
Stackars stackars sambo =)

Idag har jag tvingat min febriga unge att gå ut. Mindre smart men jag visste faktistk inte att hon hade feber förrän vi kom hem. Tyckte hon var så himla pigg innan men då var hon jättehängig. Ringde Stefan och tvingade honom att köpa en ny febertermometer, sån man tar i örat, och självklart hade hon en massa feber.
Det betyder vårdcentralen i morgon igen.. sucka! Inte kul med sjuka barn, båda hostar som idioter. Inte blir det bättre av en stackars sjuk sambo. Nu ska ajg gå och pussa dem allihop och hoppas att jag kan hålla mig frisk ett tag till.

peppar peppar...

Måndag igen.
Lördagen blev kanske inte riktigt som jag trodde, vet inte vad det beror på, känns som det låg något outtalat som en dimma över oss. Ingen verkade på humör och alla var trötta. Har kopiös ångest över jobbet och allt omkring, kanske påverkar det mer än man tror. Våra stackars barnvakter fick dessutom gå runt med en skrikande galen Frejkorv hela kvällen så det var kanske inte så konstigt att man inte kunde slappna av...

Skulle så gärna vilja att någon kom och sa, det är lugnt, du kan släppa det här nu, jag fixar till det och du behöver inte oroa dig. Men jag vet ju att det inte kommer hända, det är JAG som måste ta tag i det och försöka styra upp allt till det bästa, ångesten sitter som en fet klump i halsen och det är så lätt att skjuta upp allt till morgondagen.
Har iaf lärt mig hur många saker som man kan göra fel och hur lätt det är att vara naiv och blunda för saker som är jobbiga.

Försöker njuta av de sista mammadagarna men det är väldigt svårt.

Pengar är inte allt och man blir inte lycklig av dem men det är jävligt svårt att ha ett liv utan.

Nu ska jag pussa mina barn!!

Jobbar idag.

Mitt i kaffet kommer pappan till mitt ex in. Länge sen jag såg honom nu.
Han är väldigt skrämande på något sätt. Liksom mullrar när han pratar.
Gammal alkis/värsting nånting nånting..hu..
Kom plötsligt ihåg att  jag under en sommar faktiskt bodde i hans lägenhet (han var inte där då, jobbade i Norge eller nåt men ändå). Att träffa honom igen efter 10 år fick mig att tänka på allt som va då.
Ännu mera skrämmande.
Men lite är det som att man tänker tillbaka på någon som inte är en själv.
Den jag var då är ju inte densamma som den jag är nu, som tur är.

Så är det egentligen med nästan allt som hänt i mitt liv innan jag fick det jag har nu.
Innan jag hittade kärleken och det som skulle komma att bli Vi.
När jag tänker tillbaka så har jag så svårt att tro att det är mig själv jag ser, mer som att se någon nära, en vän eller släkting, lite på håll men ändå så pass nära att man känner det som händer...

Hittade på ett nytt uttryck igår "Flatkåt" =)
En beskrivning på Eva Dahlgrens röst i "Vem tänder stjärnorna"..

Idag har vi varit och badat hela familjen. Skönt, men man blir verkligen helt slut, Freja blev så trött så hon somnade. Sen fick hon ligga på en blå plastmatta på golven när Stefan bubblade..såg lite roligt ut.
Nu ligger vi i soffan och glor på Toy story och softar, Freja gör pruttljud och det är dreggel överallt..

Är såå avis på min syster som "får" åka till USA och glida runt och som "får"  åka iväg och jobba utomlands.
Inte missundsam men liiite bitter.
Så där så det känns som att nu FÅR hon göra allt som jag inte fått gjort! Sen börjar man tänka efter och kommer på att det inte har handlat om var man har fått eller inte har fått göra utan att man helt enkelt inte tog tag i det och förverkligade sina drömmar när man hade chansen.
Man pluttade runt med olika jobb och pojkvänner och tänkte att jag gör det sen.
Ett råd till alla, gör det nu!
Nu sitter jag här med två underbara myspluttar och en soon to be äkta man, verkligen inte fy skam, med det gör ju sådana resor lite svåra.. =)






Är lite kluven över vad göra ikväll. Vara kvar hemma med brudarna eller fly fältet ut till buschen... få se =)

Efter att ha fått en massa skäll av min kära syster så måste jag skriva lite här. Man kan tydligen inte ha en blogg om man inte skriver något iden..
Såå
Idag har jag och Änglan varit arga på varandra. Du är dum mamma säger hon. "-Jag och pappa är bästast och Freja. Inte du!" Jaha tack, vad svarar man på det? "-Du bara tjatar det gör inte pappa.." Nähe jaha då var man en tjatig morsa också!
Det var inte roligt att lämna henne imorse, kändes som när man har bråkat med någon och sen skiljs utan att säga förlåt..

Har haft sångstund med Frejan idag också haha hon var mindre engagerad (stavas inte så va?) hon ville mest äta kudde..och jag ville mest äta henne =) Får man äta små barn? Bara lite?
Nu skriker hon i högan sky och är inte särskillt ätvänlig kan jag förövrigt meddela.

Jag och Ikisen pratade om våra tjejkvällar idag på lunchen..de känns inte heliga längre. Förut har det varit ett måste, ett bra måste. Något som man inte fick missa. Vi drack vin, åt godis, pratade skit och såg på Greys.Sambor/pojkvänner och annat löst folk var strängt förbjudna. Nu är det sällan vi är alla brudar. Vi ses, pratar egentligen inte så mycket med varandra, ser på tv och sen går vi hem. Jag släpar med ungar till vissas förtret, pojkvänner är hemma och stämningen är allt annat än på topp.

Det sorgliga är att dessa kvällar är ju de kvällar vi ses. Vi pratar aldrig i telefon eller ses på kvällar och helger längre. Det är mitt fel till stor del det är jag smärtsamt medveten om, jag ringer ju inte och jag följer inte med när det är tjejfest, eller party rent allmänt..lite tomt. Måste bli bättre på att höra av mig. Ska snart sluta amma också och då blir det bätter..tror jag, måste det bli. Det är så stor skillnad på mig som har två kids och på de som inte hr några, man hamnar på olika plan i livet, vare sig man vill eller inte..

Nu har Frejkorv somnat. Typiskt, det gör hon alltid 10 min innan jag måste klä på oss och sticka och hämta stortjejen.

Jag är inte så djup som jag skulle önska heller har jag kommit på..
"The shadow doesn't exist. What you call shadow is only light you can't see"

VA?